Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-517
De gledo som ormar till vallens rand och stannade der
lyssnande.
Ändtligen syntes dem situationen tillräckligt säker, för att de
skulle våga fortsätta sin väg.
De hade nu att passera en täckt gång, i hvilken en soldat stod
på vakt med geväret stödt mot muren och den brinnande cigarretten
i munnen.
Augusto närmade sin mun intill prestens öra och hviskade:
— Den karlen måste besegras.
Pater Antonio ruskade ogillande på hufvudet.
— Jag skulle inte vilja vara med om ett mord.
Den unge mannen ryckte med missnöjd min på axlarna. ’
— Då hade det varit bättre, om ni stannat kvar i er cell och
jag der hemma.
Presten öfverlade ett ögonblick. *
Att karlen var i vägen och knappats kunde aflägsnas annat än
med våld, det var tydligt.
Men måste derför blod ovilkorligen utgjutas?
Han tillhviskade sin följeslagare några anvisningar, hvilka
gillades af denne, hvarpå de skildes åt för att på hvar sin väg närma sig
den plats der den intet ondt anande soldaten stod.
Augusto närmade sig honom bakifrån, patern framifrån.
På ett gifvet tecken rusade de nu så plötsligt på soldaten, att
den så skickligt öfverrumplade icke ens förmådde gifva ett ljud
ifrån sig.
Patern bemäktigade sig geväret och tryckte den andra handen
mot den öfverfallnes mun, under det hans medhjälpare samtidigt med
till den grad god vilja ryckte honom baklänges, så att den
öfverfallne slog nacken i stenläggningen och förlorade medvetandet.
— Nu fort härifrån och ned öfver muren 1 Innan ronden
upptäcker den afsvimmade soldaten, måste vi ha citadellet långt
bakom oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
