- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
522

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-522

/

Vi lemnade Eida, då hon efter sina underjordiska vandringar
sent omsider lyckats leta sig ut i det fria.

Då hejdades hon, som vi minnas, af menniskoröster i närheten,
och när hon försiktigt spejade ut i det fria, såg hon på ringa afstånd
en hop vilda sällar, som slagit läger i vildmarken.

Bland 4em kände hon igen mulatten Diego, och hon blef nu
också vittne till en komplott mot sin man och hans vänner och
följeslagare.

Mulatten hade genom spioner fått reda på, att baronen begifvit
sig ut på spaning efter sin försvunna maka, och denna hörde nu,
hurusom han redogjorde för en plan att locka Ragnar in i
ödemarken och der öfverfalla och tillfångataga honom.

Det var tydligen kreolskan Oassilda, som uppeggat honom till
fiendtligheter mot den svenske baronen.

Darrande pressade Eida bägge händerna mot barmen och stödde
sig tungt mot klippväggen.

Hvad skulle hon göra för att rädda sin älskade Ragnar?

Med denna rädda fråga för sig såg hon mulatten och hans svarte
följeslagare om en stund bryta upp.

Att följa efter dem, det var både besvärligt och farligt.

Likväl lemnade hon sitt gömställe och begaf sig ut i det fria.
Då hörde hon ett buller såsom af nedrullande stenar.

Hon vände sig om och stod der slagen af fasa.

Skogsmenniskan kom med en rent af halsbrytande fart sättande
utför den branta sluttningen, en förföljare, som syntes henne nästan
ännu gräsligare än den fara, som hotade henne från mulattens sida.

Hon grep till flykten.

Men skogsmenniskan upphann henne inom ett par minuter och
fattade hennes hand.

Eida föll med ett smärtsamt stönande på knä.

Hon fruktade att bli misshandlad för sitt rymningsförsök, men
fann snart, att dessa farhågor varit ogrundade, ty skogsmenniskan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free