Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-526
håll och helt simpelt bli nedskjutna, menade han. Jag har mitt
lif kärare än så.
— Hvem skulle väl i fientlig afsigt ställa sig i vår väg?
undrade baronen. Några insurgenter har man ju ännu ej sett till här
i trakten. Och för resten ha vi ingenting att frukta af dem.
— Nej, insurgenterna ä’ inte farliga. Men i tempelruinerna
husera helt andra individer, förrymda plantagearbetare och dylikt
pack, som man helst går ur vägen för.
— Den här karlen kunna vi visst inte lita på så värst mycket,
yttrade Ragnar på engelska till sina följeslagare.
— Det är också min åsigt, instämde patern. För öfrigt finns
det något i hans blick, som inte alis behagar mig. Vi måste vara
på vår vakt, det är mitt råd.
Ragnar nickade instämmande och vände sig åtei till cubanaren:
— Min vän, det är ingalunda vår mening att bringa ditt
dyrbara lif i fara. För oss till en punkt, hvarifrån vi kunna se och
på egen hand ta oss fram till ruinerna, så är du befriad från din
pligt och kan gå, hvart du behagar.
Detta förslag tycktes vinna karlens bifall, ty han nickade och
förklarade sig med få ord nöjd.
Man satte sig nu åter i rörelse och höll sig tätt utmed
flodstranden.
Det var en mödosam vandring.
Ofta måste fascinknifven fram för att bana väg genom snåren,
ofta ställde sig träsk, vattendrag, kullfallna träd och andra hinder i
deras väg.
Naturligtvis kom man på så sätt endast långsamt framåt.
Innan de visste ordet af inbröt mörkret.
En stund vandrade de vidare, men sedan gjorde vägvisaren
halt och förklarade, att de måste invänta morgonen., innan de kunde
gå vidare.
För baronen var detta ett pinsamt dröjsmål, men ban kunde
icke gerna invända något deremot, ty terrängen var i sjelfva verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
