Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-528
Men sofva ville han ej, åtminstone icke nu, utan först då, när
de andra hvilat ett par timmar, så att han kunde väcka en af dem
och låta honom öfvertaga vakten.
Men äfven presten skulle få besanna orden: anden är villig,
men köttet är svagt.
Han hade föresatt sig att vaka, men öfverväldigades det oaktadt
till sist af tröttheten och insomnade.
Nu tycktes allesamman vara försänkta i djup sömn.
Vid midnattstid väcktes alla plötsligt åter af höga rop på hjälp.
De rusade upp funno Martin i behof af bistånd. Han hade
nämligen gått ned sig i kärret strax bredvid och var ej i stånd att
på egen hand åter ta sig upp på det torra.
— Sätt efter tjufven! skrek han nu. Tag fast honom, innan
han hinner undkomma!
Man förstod honom ej och visste icke heller, hur hon kommit
i den belägenhet, hvari han nu befann sig.
— Jaså, har du för vana att gå i sömnen’? yttrade den
skämtsamme Dahlin. Det ska’ du vänja dig af med, ty det kan ibland
vara farligtf som du ser.
Man lyckades snart hjälpa den nödstälde upp på det torra igen,
och han berättade nu, hur han råkat ut för detta missöde.
— Jag hade föresatt mig att vaka och hålla ögonen på vår
vägvisare, hvilken äfven jag misstrodde, sade han. Men det var inte så
lätt att kämpa mot sömnen. Innan jag visste ordet af, låg jag också
i halfslummer. Men då hörde jag ett lätt buller och var strax åter
fullt vaken. Då såg jag i mörkret den kanaljen smyga omkring
här. Jag rusade genast upp, men i det samma satte han i väg
härifrån som en pil. Jag följde efter för att fasttaga honom, men hin
vete, hur han kom öfver träsket, han flög visst ty jag kom ej långt,
innan jag sjönk ned så djupt att jag blef sittande der.
— Och nu är vår vägvisare borta? frågade baronen.
— Ja visst, svarade betjänten. Och jag misstänker, att han till
råga på allt äfven lagt sig till med en del af våra tillhörigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
