- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
531

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-531

angifna hållet och föjlde en väg, som egentligen inte alis var
någon väg.

Likväl kände de det som en stör lättnad, att de hade träsket
bakom sig och nu kände fast mark under sina fötter.

Om ocktå vägen var mycket besvärlig, ägde de dock den
vissheten, att de korsat sin förrädiske vägvisares planer, och hoppet att
kunna uppnå floden och der orientera sig.

— Tror ni, att det är möjligt för oss att finna ruinerna, herr
kapten?

— Jag vågar inte ge något bestämdt svar härpå.
Otvifvelaktigt ha vi blifvit så grundligt vilseförda, att det blir svårt för oss att
finna den ungefärliga riktningen.

— Man kan bli vansinnig, när man tänker på, hvilken dyrbar
tid vi antagligen förlorat. Min hustru längtar efter räddning och är
kanske omgifven af de rysligaste faror, utan att jag är i stånd att
göra något annat än bedja Gud i nåder bevara henne. Om jag bara
tänker på, att vi kunde komma för sent, så griper mig en förtviflan,
som hotar att göra mig galen.

Baronen stannade och tryckte händerna mot bröstet.

— Var bara lugn, unge vän! tilltalade honom presten. Utmåla
inga skräckbilder för er! Det bara förlamar er handlingskraft och
gör er klen modig.

Baronen lät hufvudet sjunka ned mot bröstet och svarade doft:

— Er tröst är välmenad, herr pater. Men kunde ni blicka in i
mitt hjärta, kunde ni se, hvilka förfärliga tankar som bestorma det
samma, så skulle ni få klart för er, att hvarje tröstens ord för mig
endast är ett tomt ljud.

— Lita och förtrösta på Gad, som alltid var de svages och be
trycktes starke hjälpare. Ni kan vara förvissad om, att det icke är
en af mitt ämbete framkallad vana, som låter mig tala så. Jag är
genomträngd af den klippfasta tillförsikten, att från evighet till
evighet öfver oss råder en försyn, som leder våra steg, som skyddar oss
och styr allt till det bästa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free