Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-563
Ett par steg inåt var marken plan, men sluttade sedan tämligen
brant nedåt.
Här gjorde baronen ovilkorligen halt.
— Hör nu, kamrat, hvart tänker du egentligen föra mig?
— Vi ha endast att tillryggalägga en liten bit för att komma
till målet, herre. Det bär visserligen brant-ned i djupet, men det är
bara ett litet stycke, hvarpå marken blir jämn igen.
— Skönt, kamratl Men glöm inte, att jag ögonblickligen
straffar ett eventuelt förräderi!
Vägvisaren nickade på hufvudet, liksom ville han dermed säga,
att han visste det förut och icke behöfde bli påmindt derom.
Sedan drog han baronen med sig ned i ett rum, der det var så
mörkt, att man icke kunde se handen för ögonen.
— Här måste ni böja på hufvudet, herre, om vi skola komma
vidare. ’
— Hvar befinna vi oss egentligen?
— I en för detta cistern, från hvilken åtskilliga nu uttorkade
kanaler eller gångar löpa in under ruinerna. En bland de största af
dessa gångar genomskär hela ön,’ och den skola vi följa, herre.
— Och hvart för den oss, kamrat?
— Till ett absolut säkert ställe, dit hvarken mulatten eller
någon af hans folk hittar.
— Framåt då! bestämde baronen.
Det var precis så, som hans vägvisare förutsagt.
Inom en liten stund måste de böja sig ned för att inte stöta
emot med hufvudet.
— Skulle man utifrån kunna se skenet, om jag tände min
fick-lykta? frågade Ragnar.
— Nej, herre, ty samtliga gångarne äro märkvärdigt väl
bibehållna.
leke utan förvåning såg Ragnar, hur ändamålsenligt och solidt
denna gamla vattenledning var bygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
