Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-565
sin närvaro till känna, samt huru han sedan skulle kunna lyckas
rädda henne, det visste han dock ännu ej, men han litade på sin
heliga rätt och på hoppet att förr eller senare här åter träffa kapten
Stark.
Med en talande gest uppmanade han sin vägvisare att gå vidare.
Sedan man gått ytterligare cirka fem hundra steg, gjorde
Luci-das å nyo halt. Dervid yttrade han:
— Herre, det är nog bäst, att ni släcker lyktan nu. Vi närma
oss slutet af gången, som utmynnar i en öppen samlingsbassäng.
Visserligen ligger den långt från ruinerna, men man kunde ändå se
ljusskenet och deraf lockas hit.
Ar du då säker på, att ingen af mulattens följe uppehåller sig i
närheten? frågade baronen.
— Det är knappast att befara, ty bassängen ligger långt afsides
och döljes dessutom af buskar och gräs. I yttersta nödfall stode oss
ju för öfrigt återvägen öppen. Släck bara lyktan! Klok försiktighet
har ännu aldrig skadat någon.
Ragnar hade ingen orsak att göra någon invändning häremot;
Han släckte verkligen ljuset och följde sedan trefvande efter
sin vägvisare, hvars gestalt om en liten stund i mörka, skarpa
konturer aftecknade sig mot den utanför gången rådande halfdagern.
— Här äro vi i säkerhet, herre. Se sjelf, huru buskar och
ogräs frodas här rundt o.mkring, så att de till och med delvis dölja
mynningen af denna underjordiska gång!
Det ägde nog sin riktighet, men Ragnar kunde det oaktadt icke
känna sig så lugn, som han ansåg nödigt.
Han visste icke sjelf, hvad som plågade honom, men han
förmådde i alla fall icke göra sig kvitt denna obehagliga känsla.
Vägvisaren hade satt sig på kanten och lät benen dingla ned i
djupet; under det baronen stödde sig mot väggen och uppmärksamt
lyssnade ut i natten.
Så hade en stund förflutit, då cubanaren plötsligt ryckte till och
lyssnande lade handen bakom örat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
