Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-576
— Herre, om ni vill lyssna till mig ett par ögonblick, så kan
jag kanske gifva er en fingervisning.
Den tilltalade såg skarpt på cubanaren.
— Och det skulle vara? sporde han derpå kort.
— Jag anser, att ni inte pröfvat saken så noga, som nödigt är för
att komma under fund med verkliga förhållandet. Om ni ger akt
på, att just här flera stigar utgrena sig genom vassen, så kan ni
kanske finna någon förklaring.
— Hvad menar du med det, kamrat?
— Ingenting annat, än att de af er saknade kamraterna kunna
ha kastat sig in på någon af dessa sidostigar.
— Det rådet skulle jag kunna ha gifvit mig sjelf, anmärkte
Stark förargad.
Cubanaren ryckte på axlarna och pekade på en smal stig, som
ledde in i vassen.
— Har ni då inte sett den gestalt, som ligger der orörlig på
marken?
— Jo, minst ett par timmar, innan du fick syn på den, ty det
är den neger, som jag makade ur vägen för att skaffa plats åt
vännen Dahlin.
Cubanaren spärrade upp ögonen.
Detta svar hade han tydligen icke väntat.
Under det han förbluffad teg, lät Stark sin blick sväfva omkring
och tycktes dervid göra en upptäckt, som förvånade honom, ty han
skyndade nu fort bort till den på marken liggande.
Då han nu böjde sig ned till honom, utbrast han nästan bestört:
— Åh fan!
Ragnar, som följt honom, frågade:
—• Hvad är det ?
— Jo, för tusan, svarade Stark, det här är ju inte den neger,
som jag röjde ur vägen, utan en annan. I första ögonblicket trodde
jag verkligen, att det var den samme, ty stigarne här äro så fördömdt
lika hvarandra, att ett misstag lätt är möjligt; men nu måste jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
