Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-588
De framhviskade orden bortdogo i en rossling, hvarvid negern
sträckte på sig.
De båda andra läto höra ett ljud af öfverraskning och böjde sig
ned till den döende, men utan att kunna kvarhålla det flyende lifvet.
Inte en bokstaf kom vidare öfver de krampaktigt skälfvande
läpparne, hvilka redan nästa minut för alltid förstummades.
Ragnar blickade i stum förtviflan upp mot den strålande blåa
himmelen.
Inte heller Stark kunde dölja sin bestörtning.
Här hade de för första gången funnit ett tydligt spår, hvilket
dock med det samma åter gått oåterkalleligen förloradt för dem.
— Gud i himmelen, är det väl möjligt, att du kan vara så
grym? utbrast Ragnar, djupt skakad.
— Lemna Gud ur spelet! sade kapten Stark, hvilken i likhet
med de flesta sjömän höll strängt på religionen. Hans vägar äro
outransakliga, och hvad han i sin allmakt beslutar, deri måste vi
med from undergifvenhet foga oss.
Efter eG paus, hvarunder Ragnar nära nog förgäfves bemödade
sig om att kufva sin smärta, tillade Stark.
— Karlen här är död, och den saken kan ej ändras. Hvad han
tydligen ville säga oss, det har han tagit med sig öfver tidens gräns.
Hur litet hans mun än kunde yppa, är det likväl ett spår, som vi
måste följa. Herr baron, bannlys er sorgl Just nu behöfva vi ett
förstånd, som ej omtöcknas af något. Kom nu, så att jag får visa er
hvad jag från allra första början tänkte visa ed Men sedan gäller
det för oss att använda den största skyndsamhet lör att uppfinna
mulatten och hans följeslagare. Vi ha här en dubbel uppgift att lösa.
För det första måste vi försöka befria våra vänner, och för det andra
måste vi rikta vår uppmärksamhet på spåren efter denna mystiska
varelse, som här återigen betecknats som en skogsmenniska.
Starks beslutsamhet förfelade icke att göra intryck på baronen.
Han rätade upp sig och strök med afvigsidan af handen
långsamt öfver ögonen; den sista rörelse af smärta, som han tillät sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
