Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-629
vittnade om, att han utstått förfärliga lidanden. Vi se i honom en
gammal bekant, fastän det nog är svårt att i den olycklige känna
igen för detta uppsyöingsmannen på Lehmans plantage, Frans
Wiliner.
Han hade genomgått hårda pröfningar sedan vi senast träffade
honom. Som vi minnas, var han då på väg för att spana efter sin
älskade Xenia.
Denna hade, då den hjärtlöse farbrodern var på väg med henne
till hufvudstaden, i sin förtviflan kastat sig af tåget; men
underligt nog hade hon dervid ej skadat sig nämnvärdt.
Farbrodern hade från närmaste station låtit anställa spaningar
efter henne, men utan resultat. Deremot var Wiliner nog lycklig
att återfinna henne, och de beslöto nu att fly öfver till fastlandet.
Men annorlunda hade ödet bestämt. En olycklig slump fogade
så, att de under vägen blefvo sedda af för detta
öfveruppsynings-mannen Johnson. Denne beslöt tvärt att hämnas på sin fiende och
att pä samma gång slå mynt af denna sin upptäckt. På
föranstaltande af honom blefvo de båda flyktingarna anhållna och återförda
till plantaget.
För denna tjänst blef Johnson återinsatt i sin förra värdighet,
och nu började på plantaget ett skräckregemente, som trotsar ali
beskrifning.
Den späda, vid tungt arbete fullkomligt ovana Xenia tvangs att
arbeta tillsammans med de svarta slafvarna, och då hon mången gång
af öfveransträngning dignade till marken, drefs hon åter upp med
hugg och slag.
De öfriga slafvarna försökte visserligen lindra hennes hårda lott,
ty de hyste det djupaste medlidande med henne; men mycket
förmådde de ej uträtta till hennes förmån.
Willners öde vardt om möjligt ännu förfärligare. Han hölls
fängslad nere i en ohygglig källarhåla och fick der oftare smaka
piskan än en bit mat.
Johnson hämnades grymt på honom. Äfven de andra slafvarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
