Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-632
FYRTIONDE KAPITLET.
*
Uppgörelsen.
Det jäste af berättigadt missnöje, hat och vrede bland negrerna
på John Lehmans plantage.
Ännu höll dock den obarmhertigt svingade piskan dem i tygeln.
Men det behöfdes tydligen endast en liten tändande gnista för att
upprorslågan här skulle slå ut och sprida död och ödeläggelse.
Lehman själf, den hårde, hjärtlöse despoten, började få en liflig
förnimmelse af, att han gått för långt i omensklighet, då han
förnedrat sin brors enda barn till slaf.
Han kunde nämligen icke undgå att märka, att den stackars
Xenias grymma lidanden upprörde hennes svarta olyckskamrater.
Det är också fåfängt att söka skildra hvad den arma flickan led,
helif och hållet prisgifven åt sin tyranniske farbroders godtycke.
Att den man, som hon med hela sin själs innerlighet älskade,
genom sina vänners hjälp lyckats fly, det visste hon, men hon
sväfvade i en plågsam ovisshet om hans vidare öde.
Kanske hade han under flykten dukat under och dött. Den
tanken marterade dag och natt den stackars flickan, och hon,var i
sin förtviflan och sin sorgligt öfvergifna belägenhet mången gång
nära deran att beröfva sig sjelf lifvet.
Willner hade emellertid, som vi sett, lyckligt, om också i ett
mycket medtaget tillstånd, uppnått insurgenthären, och han uppbjöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0632.html
