Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-638
Nu blefvo emellertid spaniorerna både från land- ocb sjösidan
angripna ocb måste efter en mördande strid ge sig på nåd och onåd.
Eida och hennes väninna fingo bevittna scener af så fasansfullt
uppskakande natur, att de väl sent skola glömma dem.
Vid pass en vecka efter denna blodiga drabbning befunno sig
våra vänner i New- Orleans, Willners födelseort, der han och hans
Xenia ämnade bosätta sig. För detta slafuppsyning3mannen biet i
en hast millionär genom att gifta sig med den rika arftagerskan.
Deras bröllop bevistades df deras nyförvärvade vänner, och
vigseln förrättades af pater Antonio, hvilken vid detta tillfälle visade,
hur han med sin glänsande vältalighet förmådde hänrycka alla.
Efter ett par månaders vistelse hos de lyckliga nygifta togo
Ragnar och hans fru ett synnerligen hjärtligt farväl för att i sina
trofasta vänners sällskap anträda resan hem till Sverige. Och utan
vidare äfventyr anlände de också dit.
Underrättelsen om baron Ragnars återkomst hade redan nått
hans många underlydande, hvilka alla i glädjen häröfver skyndade
att bereda honom ett festligt mottagande.
Friherrinnan Eida höll vid sin älskade makes sida ett högtidligt
intåg i sitt nya, ståtliga hem, och att hon var välkommen hit såsom
den unge slottsherrns maka, derpå erhöll hon mènga rent af rörande
bevis.
Men Eidas far, jägmästare Lindstam, hade här råkat i en
mycket kinkik dilemma. Som vi veta, hade han envist motsatt sig
Eidas giftermål med baronen, men ban stod här nu inför ett
fullbordadt faktum, och efter mycket funderande tog han sitt parti och
fogade sig i det, som icke kunde ändras.
Ragnars testamente till Eidas förmån, i hvilket jägmästaren i
mindre hederlig afsikt gjort vissa ändringar, var och förblef
försvunnet. Och nu aflade Lindstam för baron Lilieswärd en för denne
högeligen öfverraskande bekännelse. Eida var ej hans barn; hon
hade i sin spädaste barndom förlorat sina föräldrar, och jägmästaren
och hans husttu hade då antagit sig den öfvergifna lilla. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
