- Project Runeberg -  Dikt och verklighet /
22

(1883) [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Den onämda.

Människohjertat är formadt af vax. För den brännande solen
smälter det mjuka och, se, droppar från ögat som gråt.
Hade det malmens art och vore det böjligt som stålet,
sprunge det frigjordt lätt upp som en fjäder igen.
O, mitt hjerta, vore som förr du spänstigt och härdadt,
ej för en flickas blick smälte du nu som ett vax.
Ser jag den huldas smärta gestalt kringirra i lunden,
medan lockarne fritt svalla på skuldrorna ned,
Tror jag mig Artemis se, den helleniska jagtens gudinna,
kogerbeväpnad och snabb ila i skogarne hän.
O, då ryser jag till, ty fördert hon bringade fordom.
Har ej mitt hjerta ren träffats af flygande pil?
Men när vid månens sken hon såg en blomstrande yngling,
kände den kyska, att hon hade ett hjerta också.
Fort med luftiga fjät hon nalkas sin slumrande älskling,
trycker som vmden en kyss lätt pa hans rodnande kind.
Flicka, o, säg, skall du bringa förderf som den kalla gudinnan,
eller har du som hon kanske ett hjerta också?

illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hrdiktverk/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free