Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människoverld, poesi, vishet? — Ett: »varde!»
— och ur lifskällan frambryter evighetens ljusflod
och speglar sitt eget väsende.
Drick dödlige och sjung:
»Helig, helig, helig i himmelen och på jorden!»
*
Lyssnen! Naturen sjunger sin egen lifssång.
De gamle gudar? Hebe, räck nektarpokalen!
Ha, evigheten strömmar öfver skaldens harpa.
Se vishetsgudinnan fullrustad sprungen ur
Olympierns, viggskakarens hjessa!
Föd, natur, så skalden, den mäktige! Rusta
honom med din sanning, kraft, skönhet!
Rufvar icke tiden? Se, barnen kräla lekande
med harpor vid Pindens fot. Lagrade skalder sitta
på dess spets, grånade lockar falla böljande öfver
deras skuldror, blickarna som en bön mot jorden,
harpan står tyst vid deras fot.
Hör! Ljöd det ej som en ton från lagerskogarna
der nere? Den växer, nalkas och luften fylies af
välljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:44:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hrdiktverk/0062.html
