Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Midt bland krossade böljors fradga
stod en flicka på klippetoppen,
såg i djupet sitt hjertas älskling
stupa, försvinna.
»Var det ej han? Liksom en andehviskning,
i stormens brus jag hörde jn hans stämma?
Mitt namn han ropade och sträckte mot mig
sin öppna famn och sjönk i djupet. — Snart,
O, grymma haf, skall du få mer att sluka,
Är du ej mätt ännu? Sen du dig häfde
mot brustna klippan först, hur månget offer
har du ej lockat ut på falska djupet
och mättat dig deraf! Det är din föda,
Se här ett offer till, det är frivilligt,
ej du har tjusat mig, du falska haf! —
O, lif, hvad du var lyckligt! Yid hans hjerta
jag drack af gudars nektar, drack till botten.
Han blef min afgud, honom blott jag tillbad,
och i hvar droppe från hans läppars vin
jag drack mig rusig af lycksalighet.
Jag hyggde upp ett tempel, kärleken
var grunden, väsendet och allt. Ur hvalfven,
som reste sig på fasta pelarstoder,
genljöd båd’ dag och natt den fulla sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
