Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försvann med dem. Men mina händer slötos
tätt samman till en bön: »0, gif mig sången,
att jag må sjunga dina tankar, Gud,
och tända hoppet, der det slocknat har,
och sprida ljus och tyda evigheten!» —
Se’n dess jag sjungit, mina känslor vuxit
och blifvit tankar.
(Skalden går mot högkoret. Solen
belyser plötsligen altarbilden,
som af brons föreställer Frälsaren
på korset).
Se, hvad sällsamt sken!
På frälsarns panna faller purpurstrimman
och återstudsar, likt ett himmelskt hopp,
från törnekronan på hans sänkta hufvud.
Du konung är, bland konungar den störste.
Hnr visa mänskor än må tala, skria,
hvad är väl vishet, lif, förutan dig?
Du är grundpelaren i templet, ljuset,
som faller in, går från din pannas sol.
Bakom ditt hufvud hvälfver sig en himmel,
mörkblå till färgen och med silfverstjemor.[1]
Så står du mellan himmelen och jorden,
att lysa oss till ljusets morgonland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
