Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den falska vännen.
Jägaren lik, som i skogarnas snår framsmyger mot offret,
lockar som vän, men, ack, nalkas som mördare blott;
Så den listiga vän försåtligt mig lockade ständigt,
gladdes i hjertat belt visst, gladdes åt stundande fall.
»Hur enfaldig, Johanna, du är!» bon suckade en gång.
»Har du ej ögon att se, hur man begapar dig jämt?
Skönhetens makt du känner då ej, fast oemotståndlig
vore din blick, om sjelf blind du ej vore derför.
Nalkas betagen en man och ser dig med tjusning i ögat,
rodnar du strax och flyr stum som i hafvet en fisk.
Vänta ett år eller två, då vaknar väl nådig grefvinnan,
vet, hvem hon är, och stolt blickar på vännerna ned,
Känner dem icke som fordom igen, då fattig och ärbar,
blygsam, en stjerna ännu, icke hon lyste som sol.
Lycklig du är, men ej du förstår att njuta din lycka.
Gåfvan, som himlen dig gaf, gaf han i sömnen helt visst.
Derför du slumrar som han och drömmer om dygden och äran.
Dygden? — Ett spöke, min vän! — Äran? — Din skönhet och makt.
Vill du försaka hvar lefvande fröjd, för att famna ett spöke?
Spöken i grafvarna bo; älskarn du söke i dem!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
