Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett möte.
Tung regndiger med släpande moln sig himmelen sänkte.
Natten sitt tätaste flor spänt ö f Ver rymderna ut,
Vågorna lagt sig till ro och vindarna slumrade redan,
sorlet på malmar, i stad tystnat vid Mälarens strand.
Manad af pligten jag skyndade fram på ensliga gatan.
Glad jag tänkte, helt visst himlen mig skyddar med regn
Frestarn kunde bli våt och snön i hans kärlek försmälta;
kärlek, till vatten löst, kunde ju släcka hans eld! -_
Skämtande så jag sorglös skyndar med raskare fart jämt,
blott någon flicka som jag flög mig i tysthet förbi.
Plötsligt nalkas dock steg, med bäfvan jag ser mig tillbaka.
Himmel, som spöke der står re’n vid min sida en man.
Ögat han dolt med en flik af den vidtkringsvallande kappan.
Stundom förstulet ändå ljungade blixtar derur.
Högrest stod han och skulderbred; halfstelnad af fasa
hörde jag doft ur hans bröst röjas af känslor en strid.
Men i ett nu med handen han slog sin kappa tillbaka,
grep som ulfven sitt rop, grep mig och skrattade gällt.
Blicken jag kände, O, Gud, den en gång smäktande, ljufva.
Ack, som en glödande eld brände i natten den nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
