Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Röst från bergen.
Snön bortsmälte från gator och torg. Den vårliga solen
dref från jorden på nytt frosten, som täckte dess barm,
Löste på fjärdar och sund isbojan från fjettrade böljan,
klädde i blommor och grönt åter sin vaknande brud.
Foglarne komm o och bygde sitt bo och sjöngo af glädje,
raskare, varmare slog människohjertat också.
Spridda flockar man såg, när hvilodagen var inne,
komma med korgar på arm, söka nr staden sig ut.
Andra i Kungsträdgården, på Strömparterren och Strömsborg
slogo till hvila sig ned, njöto af vår och musik.
Kort var glädjen för mig. När en afton jag nalkades hemmet,
skyndade mot mig ett bud, räckte från bergen ett bref.
Hastigt jag löste det upp, men handen, som skrifvit, var okänd;
rösten och hjertat ändå, ack, jag dem kände så väl!
Anande ofärd läste jag derför med klappande hjerta:
»Älskade dotter, din mor helsar dig: glädje och frid!
Länge har lutat till fall min jordiskt bräckliga hydda.
Snart skall min ande helt visst fly som en fånge derur.
Ännu en gång vill jag skåda dig, barn; kom, skynda, om möjligt!
Ack, vid ditt hjerta jag vill glädjas ånyo och dö!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
