Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart dagbräckningen bryta jag såg öfver ljusnande bergen.
Skuggorna lågo ännu stilla i slumrande dal.
Men fort växte det stigande ljus, bergstopparna brunno.
Liksom af strålar en flod göts öfver himmel och jord.
Solen sprang upp, sångfoglarne brådt uppväcktes i skogen,
droppar af regnet som eld glänste på buskar och blad.
Se, då for genom dalen en fläkt, trädkronorna skälfde,
liksom af stjernor ett regn föll på den grönskande mark.
Tjusad jag tänkte på dig, re’n vaken du skådade undret.
Af hänryckning ett skri brast ur ditt hjerta der vid.
O, hur lyckligt är barndomens lif! Jämt strålar dess himmel.
Stormen ej skönjes, som slår ned på den vuxne en gång.»
5.
»Skönhet — Johanna det mins! — är himlens flyktiga gåfva.
Lätt som den doftande ros faller din fägring till stoft.
Lyssna clerför till smickraren ej, som prisar din skönhet.
Ack, som ett smygande gift smickret dig bringar förderf.
Dygden och oslmlden blott dig föra till himmelens portar,
öppna väl också derpå; bönen dig leder dit in.
Vårda dem troget och kämpa och lid, ty lidandet ensamt
reder. den jord, der de tre växa till blomma och frukt.
Fattig jag varit som du, Inen äran jag burit som krona,
burit som krans, när ung handen jag räckte din far.
Blifve den ock din prydnad, mitt barn, om du träder i brudstol!
Siden ej skyler din skam, äran för qvinnan är allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
