- Project Runeberg -  Dikt och verklighet /
177

(1883) [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vanlottad. Du har deri en outtömlig källa af nöje och
ädel njutning för lifvet. Man har sagt, att det finnes
människor, som sakna detta sinne. Jag har svårt att tro
det, ty af alla den sköna konstens arter finnes det ingen,
som varit och förblifvit ett sådant hehof för alla människor,
från den råa vilden till den mest bildade samhällsmedlem,
som tonkonsten. Alla anslås deraf, ehuru mer
eller mindre i mån af deras känslostämning. Också är
det i känslans behof af ett, så vidt möjligt, fullt motsvarande
uttrycksmedel, som tonkonsten eller sång och
musik har sitt ursprung. Det stora flertalet af människor
stanna äfven i sin utveckling på känslans eller på sin höjd
föreställningens ståndpunkt. Ja, äfven de, som förmå höja
sig till ett klart begrepp i en och annan hufvudriktning,
måste erkänna, att för dem återstår mycket, kanske det
för människan högsta och väsentligaste, som ej kan begripas,
utan endast kännas. Här blir känslan aning och
det är såsom sådan den förra går vielt utöfver begreppets
område. Af alla våra själskrafter är det alltså ingen, som
rör sig inom en så vidsträckt och hemlighetsfull sfer, som
känslan. Äro tonerna dess rätta uttrycksmedel, så förstår
man nu lätt, hvarföre de äro ett allmänt behof, anslå alla
och öfver mänskliga sinnen utöfva en makt, hvarmed intet
annat är jämförligt. Också möter man snart sagdt i alla
folks sagor bevis på denna oerhörda makt. Så förtälja
forntidens egentliga skönhetsfolk, forngrekerne, huru skogens
vilda djur tämjas och skogarne sjelfva sättas i rörelse, ja,
stadsmurar resas genom sång och musik, och hafvets in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hrdiktverk/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free