- Project Runeberg -  Om Litteraturen och dess betydelse som bildningsmedel /
14

(1863) [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stone borde hafva mera frihet att gifva sig tillkänna.
Funnes något djupare och mera allmänt intresse för
litteratur och litterär bildning, så vore just här platsen
för åtminstone någon stunds sysselsättning dermed, icke
såsom ett blott artigt medgifvande åt någon viss fram
stående personlighet eller åt några få deråt hängifna
personligheter, utan såsom ett uttryck af de närvarandes
djupt kända andliga behof.

Så som förhållandena nu äro, synes litteraturen,
äfven som samtalsämne, vara från de flesta kretsar bann
lyst, hvarföre den litterärt bildade menniskan såsom så
dan är derstädes en öfverflödig: ja! understundom till
och med en besvärlig person. Är han en forntidens
Alcibiades, som egde en naturens och karakterens smi
dighet och böjlighet, som visste att foga sig i allt, så
kan han öfverallt vara på sin plats; har han åter denna
oböjlighet, som icke sällan är förenad med en fast, man
lig karakter, så sluter han sig till vårt sällskapslifs
många stumma eller fåordiga personer, dessa bildstoder,
som rätt ofta pryda våra väggar och med ”tystnadens
vältalighet" lemna sin skärf åt våra själfulla samqväm.
Är det icke då bättre, att han drager sig tillbaka till
den tysta studerkammaren och helt och hållet egnar sig
åt den verksamhet, som närmast motsvarar hans själs
riktning? Ty, om han på ett eller annat sätt sökte att
göra sin böjelse gällande i våra merändels andefattiga
sällskapskretsar, så kunde man lätt taga hans bokvett
såsom bevis på bristande folkvett, på samma gång han
hallstämplades till en ”lärd pedant", en "fantast” m. m.
Att anses för "tråkig" vore alltid hans gifna lott.

Stode jag i denna stund inför en samling af er
farne och ärlige landsmän, skulle jag fråga dem: kännen
J igen bilderna på min tafla? Äro de foster af min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:45:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hromlitt/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free