Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemnöje jag ännu alltid kommer ihog, att knapt en fjerdingsväg
från mina föräldrars bostad vägen var slut. Det var, för den, som
blott kan åka i vagn, ändan på den odlade menskligheten." – –
”Min far hade återupprättat sitt fädernehus ur en” – (i följd af
de vexlande jernkonjunkturerna i denna provins stundom inträf
fande financiell) " brytning. Han hade nu, väl ej öfverflöd, men
välstånd , och ett sådant herrskade i allmänhet i landet. Det fanns
ej en gästfriare boning än min barndoms hem. Om julen for en
talrik ungdom , stundom i , kolskrindor, omkring i granngårdarne.
Jag är uppfödd vid dans och musik. Väl kunde det ofta kallas
att gå på i ullstrumporna. Ty jag minnes rätt väl , att jag visade
mig i dansskolan med sådana, hvita , stickade af min mors hand ,
vända skor, svarta satinshyxor, omgjorda, efter att ha tillhört ett
annat slägte, och grön vadmalsjacka med stålknappar. Likväl blef
jag ingen dålig dansare; och, litet bättre utrustad, gjorde jag ett,
par år derefter uppseende med min dans i Fastings marknad. Ock
så saknades ej öfning. Så, spart ungdom kom tillsammans, stäldę,
min far till dans; om höstarna nästan hvar qväll emellan sina barn,
med informatorn såsom fördansare , och hans egen stora, vördnads
värda gestalt, stundom deltagande i ungdomens nöje, står ännu för
min själs öga . Det var ingen själlös glädje. Jag har sett verlden,
och jag tänker nu med beundran tillbaka på den sanni. menskliga
bildning, som lefde i denna landtliga krets. Våra äldre goda för
fattare höllos der i utomordentlig vördning. Ingen flägt hade ännu
kommit vid glansen af deras ära. Jag har, ännu som barn, hört Gyl
lenborgs förträffliga fabler, Creutz’ ”Atis och Camilla”, Oxenstiernas
"Skördar” och ”Dagens Stunder", Kellgrens och Leopolds bästa styc
ken mer än en gång föreläsas, njutas och beundras. En gammal vän
af huset, som ofta besökte oss, var dervid vanligen föreläsare. Den
samme har jag hört ur boken öfversätta Marmontels och fru Genlis’
"Conter". De främmande nyare språken blefvo oss ej obekanta,
under det för gossarna latin och grekiska, hemma och i skolan,
gick sin vanliga gång. Mina systrar och deras unga väninnor hade
aldrig bjudit till att pladdra ett ord fransyska. Men de läste fran
syska böcker. Sednare kom tyskan in, ej utan någon opposition.
Men hvad skulle man göra ? sedan en äldre vän och slägting,
far till döttrar, hvilkas besök hörde till högtider, sjelf, såsom man,
lärde sig språket och deri innan kort bragte det så långt, att han
föreläste oss sin egen öfversättning af Schillers "Don Carlos”. Jag
minnes med hvilken förtjusning jag åhörde honom. Han blef sedan
min svärfar" m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
