Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antekningar och Bref, hörande till Konung Gustaf I:s, och hans Söners regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Ädelen yttradë Konungen .sig; ”dygd,
fornuflt och mandom gjöra adel.” — ”Svensken
är högsint, ofta i ogjort väder,” sade han; ’’de
mägtige som vi ännu hafva’, äre mestedels
re-geringssjuke, som ock läder vid menige man,
och de Svenske allmänneligen till lynnets, att
behöfva karlasinne och orädder utaf sin
Konung. — De lide icke orättvisa och träldom
ej heller gärna en meser; dem liöfves väl
en glättig, men ock basker; — intet fingret
imillan. De äre starke, vige, modige af
lynne tt att gärna blifva namnkunnige; äre ock
du-gelige till något varie. I krig vilja de veta af
blodh, men ingen parlementering, och skämmes
vid alt hafva litet gjordt. Snälle och
påhittu-ge och rätt så till lärdom fullne som något
folkslag, are de, fastän tämmeligen dröngöther. —
Yidmagthällen och formeren allt detta folkets
bästa, Spittaler och skolor, sa och
kneckte-vä-sendet till lands och valtea, med livad mera
godt är.”
”Käre Söner,” sade Han dem idkeligen;
ve-ten att en Konungs minne efter döden bör icko
löpa med klockeljudet, men blifva i
uudersåta-res hjertan. ”Sa talte och tänkte denne ädle
Konuug Gösta, som så mägligt och väl rege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
