Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanfärdig Berättelse, af några få omständigheter, som sig tilldrogo den Natten då Högstsalig Hans Kongl. Maj:t Konung Carl XII uti Tranchéen för Fredrichshall, olyckeligen blef skuten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hatten pch Peruken, kunde intet hindras att
falla af Konungen.
I • • - •
Som det nu var klart väder och manen
uppstigen ett godt stycke öfver horizon ten, starkt ■
lysande emot denna branta backe, eller rättare
sagdt jordberg, der vi nu stodo; sä hände att
Soldaterne kände Kungen, och under stor
bestörtning begynte att sorla och beklaga sig,
sägan-des till mig det1 är en helt annan man än J har
sagt, huru vill det nu gå med oss? och annat
sådant mera. Detta buller gjorde så väl mig, som
Kaptenen något kymrade. Jag talte dem alltså
alf-varsamt och hårdt till, och befallte dem hålla
munnen på sig, och icke understå sig tala ett
ord mer; hvarefter de strax tystnade, och väl
märkte att jag intet ville ha mycket ordat
härom. "Vi satte då, så godt det der på stället
ske kunde, Peruken och hatten på Kungen,
och lade kapporna öfver, fullföljde då resten
iS branta backen utföre, der vi då bättre bragte
i lag kappor, hatt och Peruk.
Yi vore nu nog nära staden, på den förr
omnämde vägen, der ofta Patrullerades, men
funno der allt ganska tyst, och sago ingen
menniska. Gingo alltså vägen fram tills vi
huano till vår Tranchée, som i början af atta«-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
