Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handlingar rörande Dalkarlarnas Uppror år 1743.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, men rätt som jag öppnade mun kommo de
i högsta hugg med käppar och mättade til
huf-vudet, som jug gömde inom dörren i tjufkistan
och måste krypa éfter, men vände mig, åter ’
i dörren, i mening at få tala, då samma
käppslängar dundrade i väggen. Jag drog mig in, de
slogo dörren sedan till, och jag lade mig
väntande pä ett skyndsamt slut, Och befallte mig
i Guds hand, men intet lås fingo de låna, som
jag hörde de talte om, utan en haspa lades på.
Hvad försmädelser de då utom talte om mig
hinner jag ej beskrifva, men det svåraste var
höra att en hågade hvad kistan vore värd: de
skulle bränna upp både mig och huset; jag
måste tåla och smälta, och ändå, gudi vare ära,
med ratt en underlig sinnesfömöjelse, att jag
tyckte mig kunnat sofva der inne om jag fått vara i
fred. Jag fick ändteligen höra det en vid namn
Nils Jonson, som var Deputerad till Stackholm
i Mars, han kom till den derstående hopen,
som till en stor del var förkädda, Soldater,
som jag »ågra kände, och sade till dem att de
icke gjordt rätt som kastat mig i kistan, men han
blef afspisad med ett korrt svar, att om han ej
teg skulle han in med. Derefter kommo de
andra Deputerade från alla Socknar och lupo
ibland dem, som jag tyckte ville ställa till
rätta, dock utan verkan emedan de ej stort torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
