Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af H. Czarska Maj:ts missive till Hennes Maj:tnärt
hoppet, att antagliga fredsvilkor skulle erbjudas,
att man dock ville afvagta närmare förklaring, att,
hvad admissionen af Preussiska sändebudet Marde*
felt beträffade, man deröfver drog stort betänkande,
emedan ban vore Hennes Maj:ts vassal. Med
detta svar mente H. Ex., att sakerne skulle hållas
släpande, och emedlertid skulle vattnet gå up och
drifis hindra correspondancen med Petersburg.
—-Dessutom yttrade H. E., att om freden skulle
intet beslutas, utan i samråd med Sveriges vänner,
neml. Kejsaren, Frankrike och Staterne, till
hvil-ken ända H. E. också gjorde oss denna gornmu»
nication, bifogande, att Herr Liljenstedt ej skulle
resa till Åland, förr än närmare meddelanden ifrån
Czaren inlupit. Dessutom yttrade H. Ex., att
ex-periencen tillräckligt lärt vid Utrechtske freden,
att de lyckligaste vapen medförde en dålig fred,
då man förstod att söndra de allierade och
préa-lablement försvaga den mägtigaste, såsom Frankrike
gjort med England, bekännande, att de allierade
aldrig gjort ett så ärorikt krig och så ofördelaktig ’
fred; derföre vore det nu Sveriges in teresse, att ej
hänföra saken till en General Congress, då det
väl skulle erhålla bättre villkor af de öfriga
fien-derne, om man enligt önskan kunde komma
öfver-ens med Czaren. Deremot erkände H, Ex., att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
