Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen kunde skönja Innu wijda det torde gagna,
eller skada frijdsslntet: anseendes iag 1’nller det
Bircbenfeldska för mindre skadeligit, än det
Danska; men begge, uti wår då warande
belägenhet, oss lijka onvltige till Rijkets nphielpande.
Aldenstund iag nu såg, at Gud så nådeligen
Inilpit hade mit kära Fädernesland ur större nöd
och fara, än det i 300 år vvarit liotadt med, och
åter forsalt det i frijd, häldst iag intet trodde
det Dannemark skulle hysa något alfwarsamt
uppsåt, at, aperto mar te, wilia angripa S wer je,
sedan dess listiga undergi äfningar slagit feil;
fördenskull tycktes det 111ig då rätte tijdcn wara, at
werkställa det beslut iag for längst hos mig
fattat, at sälta något spatium inter negotia et
mortem, och skilga mig från det, med så myckne
äwentyr, bekymmer och answar förknippade
Rådsämbetet, hwilket ing i någre de swåraste och
be-swärligaste åren, med obeskrifvelig sorgfällighet och
sinnesoro förestådl, hwilka partiernas bitterhet
icke ringa ökat, och kanske till en del min egen
ömsinnighel, som icke utan grämelse kunde se,
at sakerna icke gingo efter min brinnande nijt
och önskan, hwarigenom min helsa dagcligen
för-swagades. Jag log min Gud till Råds, som mig,
i all min lefnad, och äwen i synnerhet uti den-
Hanäl. rör. Skand. /Jul. Del. XXVI.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
