Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tankar om nutidens Taktiska rörelser af C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otid. Det kunde lätt hända, att man står och skjuter på
långa håll och att resultatet blir „att man antingen står qvar
der man står, eller återtågar.“ — Detta skulle blifva ganska
oblodiga fältslag, och derför yrkar förf:n att man hädanefter,
„för att undgå det ändamålslösa skjutandet, bör försöka att
under eld småningom närma sig motståndaren, för att
omsider med tillhjelp af bajonetten, erhålla något slut på striden.“
Att ett slut härmed skulle vinnas, måste medgifvas;
men säkert är också, att det är slut på den som sätter
bajonetten mot det snabbskjutande geväret. Kan en trupp
genom betäckning skydda sig mot elden och derunder så närma
sig fienden, att den förmår, med ett kort hastigt anlopp, falla
öfver honom — då är det tänkbart, att bajonetten kan vinna
seger. Men på öppna fältet har detta vapen helt visst spelat
ut sin roll.
För den höge förf:ns nya uppställning hafva vi förut
redogjort. Han talar derunder äfven om fyrkantens
förtunning, anseende att denna uppställning, på det att sidorna må
blifva så stora som möjligt och derigenom flera gevär blifva
verksamma, icke bör ega mer än tvenne led.
Erfarenheten från det sednaste tyska kriget har lärt,
att infanteriet kan mottaga och tillbakaslå rytteri-anfallet på
linie, och detta lärer väl blifva ännu mera förhållandet, när
än mera snabbskjutande gevär erhållas än de preussiska
tändnålsgevären. Fyrkantsformeringen hör alltså — det kan man
tryggt påstå — blott till det förflutnas historia.
Skulle man ännu hysa något tvifvel i detta hänseende,
så häfves det fullkomligt, om man läser och godkänner den
höge förf:ns åsigt, att fotfolket bör förstärkas med lätta
kanoner, som kunna skjuta 4 à 5 skott i minuten, på ett afstånd
af 2,000 à 3,000 fot (en ganska kort distans i öfrigt).
Försedt med tvenne sådana kanoner på hvarje bataljon,
skall infanteriet göra hvarje kavallerianfall ej blott
vanmäktigt, utan rentaf otänkbart. När förf:n säger, att „dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
