- Project Runeberg -  Blomsterkonungen : Bilder ur Linnés lif /
4

(1879) [MARC] Author: Herman Sätherberg, Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Lille Botanicus”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och knappt han har, när dagen grytt,
        Fått i sig ett gudslån,
Förr’n det bär af till skogs på nytt.
        Gud nåd’ mig för min son!”

Så talte modern, då hon såg
        Den lilles företag;
Men fadern, med bedröfvad håg,
        Till Vexiö for, en dag.

”Herr rektor, säg, hvad tänker ni
        Om Calle, sonen min?
Tror ni han snart kan färdig bli
        Att ta examen sin?” —

”Er son! Den stackars gossens lott
        Är ganska hård, minsann!
Gunås, han klena pund har fått!
        Till prest ej duger han.

Om jag ett råd er gifva får —”
        ”Säg ut helt rätt och slätt!”
”Ej illa tag, jag föreslår:
        I lära honom sätt.[1]

Der hufv’et icke räcker till,
        Få händerna gå an.
Om gossen flitig vara vill,
        Nog bergning finner han.” —



[1] Linnæus skrifver härom följande: ”Gossen hade fått en innerlig håg
för en vettenskap (botaniken) som på det stället och den tiden låg gömd
i barbarie, och inga andra vettenskaper voro gångbara, än de som gjorde
Präster, hvartill ock Föräldrarne, besynnerligen Modren, dömt sin son
alt ifrån vaggan. Carl hade emellertid gått så långt uti en onyttig
vettenskap, att både hans lärare och camrater kallade honom den lilla Botanicus,
ehuru hans böcker och lärmästare icke svarade emot hans hog.” —

Vidare: ”1726 kommer Fadren inresandes till Wexiö Gymnasium, att
höra efter sin käre Son, då alla Lectorerna kunne intet längre på sitt
samvete råda Fadren att hålla sin Son vid boken, utan med enhällig röst
styrkte Fadren, att i tida sätta sin Son till någon handtvärkare (till
Snickare äller Skräddare), såsom de voro öfvertygade, att han med boken
ingenting kunne uträtta.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:55:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hsblomkon/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free