Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Docenten och Adjunkten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Begåfvad rikt med snille och handlingskraft,
Han brann af lust att hölja sitt namn med ära.
Nu fruktade han att se sig med ens fördunklad
Af denna strålande främlingssol, hvars glans
Bröt fram så djerft på den lockande täflingsbanan;
Och, stödd af de mäktiges gunst, han lyckades snart
Att skilja förhatlig rival från lärareplatsen.
Det slaget drabbade hårdt den ädles hjerta.
Sin lyckas stjerna såg han för alltid släckt
Och fann sig dömd att på nytt i armod sjunka.
Hans sinne, stålsatt i mödor och kamp och nöd,
Sig reste vulkaniskt upp mot de mörka planer,
Och vredens furier göto sitt gift i hans blod.
Så möter han nu sin rival. En demonisk makt
Med ens honom fattar: förnuftet för lidelsen flyr;
Han tror sig en mördare se, som vill åt hans lif;
Han drager sin värja, och rusar i vredesmod
Att kräfva en blodig hämnd på den man honom störtat.
Om ej i den ödesdigra minuten nu
Försynen sändt en hand, som hejdat hans yra —
Hvad slut hade tvisten fått?–Med förtvifladt sinne
Linna3us till hemmet gick, och i barmen sjöd
Ännu hans hetsiga blod. Då träder han in
I rummet sitt, det fredliga; ser sina blommor,
De kära gestalter, solens älskliga barn
Och fridens sköna symboler. Nu med ens
De onda andarna fly ur hans bröst, som fordom
Ur Sauls bröst de flydde för Davids harpa;
Och åter han var nu, som förr, den fredlige, blide,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
