Blomsterkonungen : Bilder ur Linnés lif / 99 (1879) Author: Herman Sätherberg, Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I blomstergården

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hur lycklig och hur nöjd han nu ses vandra! Kung Gustaf sjelf han haft till gäst i dag[1] — En hyllning aktad mer än alla andra. Den kung med snille var för snillen svag — Och hvilken djerfs att sådan svaghet klandra? Det var hans ära, var ett kungligt drag. Och aldrig skådade väl förr Europa Två kungar, sådana som de, tillhopa. Till svanedammen nu han tankfull träder, Der Floras bild i spegeln blickar ner, Och yppig murgrönsranka stranden kläder, Och gullgul Iris skönt mot djupet ler. Han stannar här och åt sitt verk sig gläder — Fulländadt, ordnadt, prydligt, hvart han ser: En sommarns jubelsång på blomsterskala. O, att de blomstertungor kunde tala! ”Min lön jag fått för mödor och för strider!” — Han brister ut — ”mitt sköna mål jag nått! Fullmognadt nu, det bär sin frukt omsider, Det säde jag i ljusets tjenst har sått. Naturkunskapen, allt från forna tider Försmådd, föraktad som en barnlek blott, Jag höjt till vetenskaplig rang och ära; Och jordens store mig sin hyllning bära.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>