Blomsterkonungen : Bilder ur Linnés lif / 106 (1879) Author: Herman Sätherberg, Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mellan lif och död

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvi är det nu så dödt? Har vintern sjungit Sin vilda sång för dal och gulnad äng, Och lagt sin svepduk öfver blomstersäng, Och ystra vågen under bojan tvungit? Ack nej: från himmel blå, i all sin glans Den blida majsol ler, och lärkor sjunga, Och böljans svaner öfver djupet gunga, Och Flora binder på sin bröllopskrans; Men öfver Fyris hvila mörka öden, Och Kungsängsliljorna i tårar stå. Från man till man ett sorgebud hörs gå: Linné är sjuk och kämpar re’n med döden! — Förgäfves konstens hjelp man pröfvat har; I sorg stå barn och maka kring hans läger. På feberns kris den sjukes öde väger — Men hvar fins hjelpen? Intet hopp är qvar! Se denna blick, som brann med snillets lågor, Så strålande, så varm och dock så blid: Nu nästan slocknad i den hårda strid! Se denna panna, fårad djupt af plågor! Ett dygn ännu — och kanske fins ej mer Den store Carl Linné. Den sol, som brunnit Så skönt på Nordens himmel, snart försvunnit Och bakom lifvets horisont gått ner. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>