Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter Nylöses ödeläggning såsom stad på 1620-talet, såväl denna
stadsmark, eller nuvarande Gamle staden, som äfven öfriga
delarna af Quibergs och Herlanda hemmanen indelades i landerier
och inrymdes åt Bönder,hvilka från Holland införskrefvos. Dessa,
likasom de på Eklanda och Gullbergs hemmanens mark belägna
landerier, hvilka*) icke fingo brukas till åker, utan borde
användas till planteringsland och ängsodling, innehades sedermera någon
tid af bemäldte Bönder och dessas arfvingar, men hade mot slutet
af 17:de århundradet nästan helt och hållet öfvergått till
Magistrats- och Ståndspersoner samt förmögnare Borgare. I öfrigt
voro vid denna tiden större sträckor af nyssberörde hemmans
mark ouppodlade och begagnades till mulbete för
stadsinnevånar-nes kreatur. Men redan år 1660 anförde „samtlige gemene
skatt-dragande borgerskapet“ hos Regeringen klagomål deröfver, att
stadens mulbete till stor del af enskilde inkräktats, och vid 1675
års Riksdag klagade ånyo stadens Fullmäktige, å Borgerskapets
vägnar, deröfver, att deras förmän, eller Magistratspersonerne, gjort
intagor på det donerade mulbetet. I Resolution den 27
September samma år förklarade nu visserligen Carl XI, att „de intagor
„af stadsens mulbete Magistratspersonerne sig tillvällat och
inkräktat hafver, finner Kongl. Maj:t godt att måge upprifvas igen,
„och der det icke sker, så vill Kongl. Maj:t Burggrefven med
„Landshöfdingens assistens sådant återbringa och effektuera.“
Detta oaktadt bibehöllos likväl intagorna, och förskaffade sig
vederbörande all den säkerhet för dessas och landeriernes framgena,
oqvalda besittning, som kunde åstadkommas. Allt dittills, eller
ungefär intill 1680-talet, hade neinligen i allmänhet landerierna
upplåtits till innehafvarne, antingen under dessas lifstid, eller på
vissa år, mot en i penningar utgående årlig arrendeafgift. Men
från 1680-talet började Magistraten medgifva Arrendatorerna, af
hvilka flera voro Magistratens egna Ledamöter och Tjenstemän,
för sig och arfvingar everldelig besittningsrätt til) landerier och
uppodlingar (intagor af mulbetet), mot utgörande af den årliga
arrendesumma, som i koutrakterna då blef bestämd. Och så väl
Carl XI, som Carl XH och Ulrika Eleonora ej mindre bekräftade,
på derom gjorda ansökningar, dessa mellan Magistraten och Ar-
k) Enligt Cederbonrg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
