Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
århundradet uppenbarade sig hos en del af Stadens Borgerskap,
sedermera nästan alldeles försvann och först 100 år derefter
började åter uppHfvas^ Handel, skeppsfart och handtverkerier, dessa
senare likväl endast för tillfredsställande af Stadens eget och den
närmast kringliggande landsortens behof, voro således från
1700-talets början och i långliga tider de enda källorna i stort till
berg-ningoch välmåga, helst åkerbruk på den betydliga
donationsjor-den vid Götbeborg städse utgjort ett särskildt yrke, men icke ett
borgerligt näringsmedel. Och just i följd häraf, eller att handel
och skeppsfart, under hela denna tid, eller tills helt nyligen, varit
Stadens nära nog enda näringskällor, har han, måhända mer än
någon annan Svensk stad, varit beroende af konjunkturer samt
stigit och sjunkit med dessa.
Redan vid böljan af denna tidsperiod lossades några af de
band, som dittills hållit handeln och rörelsen fjettrade, på det att
Götheborg ej skulle „prsejudiceras.“ Yäl påyrkade äfven nu,
eller vid 1719 års Riksdag, Götheborgs Borgerskap i sina
underdåniga Besvär, bland annat, att Uddevalla och Marstrand måtte
förbjudas upphandla jern i Wermland eller Bergslagerna, föra det från
Wenersborg till Uddevalla och derifrån till Marstrand för
utskeppning, enär eljest „kunde den handeln med tiden försvaga, om icke
»alldeles ruinera denna Staden (Götheborg) ;M äfvensom att
fortfarande till Uddevalla ej borde fa införas mer än 400 Skepp, till
„stadsens och landsens konsumtion.u Men då vid nämnda
Riksmöte ej mindre „Hammarpatronerna och städerna i Wermlcnd“
än äfven Uddevalla besvärade sig öfver det förtryck, hvaruti
förlags- och stångjernshandeln befunno sig, förklarade Regeringen i
Resolution den 23 Maj 1719, att „emedan Städerne till Landets
„och Bergslagernes nytta, men icke till deras förtryck och tvång
„äro inrättade, och Kongl. Maj:ts interesse mera beror på en hel
„Bergslags upprätthållande, än några trafikerandes enskilda vinst,
„förfarenheten dessutom nogsamt vist hvad skada och förderf en
„inskränkt handel af sig föder, men deremot hvad förkofring och
„vältrefhad för undersåtarne i gemen, satnt deraf följande nytta för
„öfverheten och Riket, friheten uti handel och vandel med sig
fö-„rer; fördenskull och till hämmande af ofvannämnde föröfvade
„tvång uti förlags- och stångjernshandeln, men deremot
Hammar-„pationernes och menige Bergslagens samt hela den provinsens *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
