Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Lördagen är jag dessutom tvungen att vara
med om en sammankomst,» sade löjtnanten, i det
han vred sina mustascher och såg ut som om han
varit kallad till ett afgörande krigsråd.
»Ja, då ä’ saken klar!» utbrast Adèle lättad,
»vi måste ta’ tisdagen. Är ni ledig då, baron?»
Baronen bugade sig stillatigande.
»Nå får gå!» utbrast Caroline, »jag kan ju
hålla mitt löfte till barnen en annan gång!»
»Det var rätt sagdt, Caroline!» svarade Adèle
med en gillande nick. »Jag vet ingenting
otrefligare än när mödrar gå så upp i sina barn, att
allting får vika för deras önskningar. Jag hörde
just häromdagen hur någon — en rysligt
intelligent herre, som alla beundra — hur han sa’,
att det inte fins någonting så obehagligt som så
kallad ’familjeegoism’, sådan som man i synnerhet
påträffar hos mödrar, som gerna skulle offra hela
menskligheten, för att få sina döttrar gifta...
Åh, hvad det var bra sagdt! Jag tänkte på
öfverstinnan, hon skulle minsann spränga hela
Stockholm i luften, om hon derigenom kunde
förmå grefve Örneklou att fria till Eleonor! Och
jag kände mig verkligen stolt öfver att inte
tillhöra sådana der ’familjeegoister’!»
»Det hade ni allt skäl till, fru von Linden,»
svarade baron Dentow lugnt.
Adèle tvekade ett ögonblick om hur hon
skulle taga baronens ord; men slutligen fann hon
det mest förenligt med sin beqvämlighet att ej bli
ond, utan i stället skratta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
