Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 27 —
ännu var hon ung och vacker; ännu voro hennes
ögon strålande och hennes hy rosig ... Och hennes
figur, — på den fans åtminstone ingenting att an¬
märka. Hon granskade sig från hufvud till fot
med en konstkritikers stränghet. Kanske ändå litet
för fet..? Nej, visst icke... hon hade visserligen
fått höra en och annan häntydan derpå, men det
hade alltid varit af magra och kantiga personer
eller magra och kantiga personers mammor. Kan- \
tänka, sådana der benrangel tala alltid om behaget
af en smärt och jungfrulig gestalt! Ja, om det är
jungfruligt att se ut som ett metspö, då tackade
Adéle sin Gud att hon ej var jungfru.
Men... men... om efter en opartisk gransk¬
ning det således befans, att hon egde qvar bade
ungdom och skönhet, hvarför kunde hon då icke
fängsla den der lille Bernfelt? Och hon hade
ända hittills varit så säker på hans hyllning, ja,
efter åtskilliga öfverläggningar med sig sjelf, hade
hon till och med lyckats advocera sig till hans
kärlek. Men hans besynnerliga, nyckfulla sätt i
förmiddags, hans plötsliga tystnad, hans iskalla
afsked? Hvad betydde allt detta? Hon letade i
sitt minne, för att erinra sig någon betydelsefull
blick, något qväfdt utbrott af lidelse, hvilket liksom
slungade honom från hennes sida — men förgäfves.
Äfven med den välvilligaste inbillningskraft i verl¬
den, kunde hon ej erinra sig annat än att Bern¬
felt var fullkomligt lugn och lidelsefri, då han
bugade sig för henne och sprang nedför gatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
