Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 36 —
nerade moderskirlek hon kande for sina begge
barn, Ingegerd och Gerdt, fylde ögonblickligen
tomheten i hennes själ. Hvad behöfde hon mera
än dem, hade hon icke nog af att älska dessa begge
varelser, hvilka en gång skänkt henne lifvets högsta
lycka och uppenbarat för henne dess skönaste
mysterium? Hon kände plötsligen en nästan upp¬
sluppen glädje; hon jollrade med den lilla, hon
skrattade och nöp henne, hon smekte henne och
slösade på henne de ömmaste namn. »Min älsk¬
ling... min ljufva älskling ... mammas lilla sol¬
stråle... Ingegerd... lilla Inne...» hviskade hon,
oupphörligt afbrytande sina ord med lidelsefulla
kyssar.
Då Ingegerd var afklädd och lagd i sin bädd,
satte Caroline sig på sängkanten och åhörde hur
den lilla läste sin bön, en liten psalmvers, som
hon förströdt upprepade, under det hon med
ohöljdt intresse betraktade skuggan af barnjungfru
Lina, som aftecknade sig på dörrposten.
Sedan fick Ingegerd njuta af ett bland sina
favoritnöjen, det vill säga att mamma satt qvar
hos henne en lång stund sedan hon lagt sig, och
hon »slapp» att somna och i stället fick prata, se
på sin mamma och »undersöka » henne hur myc¬
ket hon behagade.
»Mamma har en vacker panna... och vackra
ögon ... och en vacker näsa ... och vacker mun...
och vacker haka... och en vacker hals.. !» joll¬
rade Ingegerd, i det hon med ena armen och
handen drog modern ned till sig och med dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
