Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dreog sig ifrån henne till sitt arbete; att det fans
dagar, då hon icke ett ögonblick rådde om honom,
dé han oafbrutet satt vid sitt skrifbord, sa att hon
tilll och med måste bära in middagen till honom,
foir att han ej skulle glömma att äta. Hon insåg
attt dessa förhållanden ej mera kunde ändras; hon
försökte att ändå vara kärleksfull emot honom,
occh så småningom vande hon sig vid, att i
hconom icke se annat än föremålet för det joll¬
raande »pappa», hon larde sin älskling att fram¬
sttamma.
Och då hon för andra gången blef mor, då
lillla Ingegerd föddes, antogo dessa känslor för
bsarnen en ännu mera passionerad och allt annat
utteslutande karakter. Hon höll lika mycket af
beegge sina barn, hon skulle sörjt Gerdt lika mycket
scom Ingegerd, ifall hon mist honom, men den lilla
fliickan var likväl hennes ögonsten. Under de
första åren af Ingegerds lif sysselsatte hon sig
oockså nästan oupphörligt med henne; hon ammade
heenne sjelf, skötte och klädde henne, lekte med
haenne, och da Ingegerd blef äldre promenerade
die hvarje dag tillsammans. Hon ansåg sig också
reedan helt och hållet ha gifvit upp sig sjelf, sina
uingdomsdrémmar, sina fordringar på egen, per¬
sconlig lycka, för att i stället uteslutande egna sig
åit sina barn och omsorgerna för deras framtid.
Och när hon och Gerhard någon gång hade ett
föörtroligare samtal, var ämnet derför alltid barnen
och deras uppfostran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
