Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en ton af likgiltig vänlighet, som om detta
vore allt hvad hon visste om honom.
»Jaså,» svarade Gerhard kort, i det han gick
bort till sitt skrifbord och ordnade några papper.
Det blef en lång paus. Caroline tyckte att
i mannens svar låg gömdt ett föraktfullt hån,
hvilket liksom svälde ut i tystnaden och marterade
hennes uppjagade fantasi. Hennes hjerta dunkade,
så att hon tyckte sig qväfvas, och hon hade nerv¬
ryckningar kring ögonen, hvilka nästan kommo
henne att se föremålen i rummet osäkert.
» Nåväl,» sade hon slutligen, då mannen fort¬
for att plåga henne med sin tystnad, »du har
då... det är dig inte emot att jag spelar med i
pjesen ?»
Gerhard hade slagit sig ned i sin skrifstol
och med den mest obesviirade min tindt en cigarr.
Vid Carolines fråga blåste han långsamt ut ett
rökmoln och vände sig derefter lika långsamt mot
sin hustru.
‘»Efter du frågar mig derom,» svarade han
sträft, »måste jag upprigtigt säga dig, att jag skulle
ha ganska mycket deremot.»
Caroline ryckte till. Hans svar slog henne
med häpnad och oro. Drefs han blott af ett begär
att reta henne, eller fans inom honom någon hemlig
svartsjuka? Var det möjligt? Kunde han ännu
erfara denna känsla? Hade han hört något om
henne och Dentow? Och i så fall, — hvad? Alla
dessa frågor jagade blixtsnabbt igenom henne.
Roos. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
