Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— §1.—
lidelsefulla lingtan domnade bort, — det var ett
ord’ i mannens svar — ordet ordtt, — som med
ens kom hennes lättrörda känslor att ändra rigt¬
ning. Orätt, — var det icke något orätt hon just
nu höll på att begå? Ljög hon icke för både sig
sjelf och Gerhard? Var det icke ett bedrägeri,
en falskhet, att tala om detta societetsspektakel ?
Var det icke i sjelfva verket om något helt annat
hom bad? Bad hon icke sin egen man om tillåtelse
att få bli en otrogen hustru, om tillåtelse att få
öfverlemna sig åt den kärlek, hvarom hon drömde
natt och dag, och som hon borde fly, innan de
hemliga tankarne fått klädas i ord? Hon kände
plöttsligen, klart och oförvilladt, det farliga i sin
belägenhet, och hon greps af en allvarlig önskan
att rädda sig derifrån.
»Gerhard, haf medlidande med mig, jag är så
olycklig!» hviskade hon, i det hon kom fram till
mamnen och dolde ansigtet i händerna, för att ej
behöfva möta hans förvånade blick.
Gerhard såg verkligen mycket förvånad ut.
Han stirrade på sin hustru med den mest häpna
och frågande blick. |
»Olycklig?» sade han slutligen vänligt, men
icke utan en anstrykning af otålighet i rösten.
»Det kunde jag inte tro, då du nyss talade om att
uppträda i en pjes!»
»Ah, Gerhard,» utbröt Caroline lidelsefullt,
»du tror att det inte fins några andra lidanden
än yttre, påtagliga... sjukdom... fattigdom...
du vet inte hvad själslidande är... inte att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
