Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERS 57 ön
obestämda personligheter, hvilka aldrig läto hans
skriflbord — denna helgedom, som ingen någonsin
vagade nalkas, — fa vara i fred.
Slutligen fick han sitt arbete ordnadt, lampan
stod på sitt vanliga ställe, så att den kastade just
den rätta belysningen öfver påppersarken, böckerna
lågo ordnade som de skulle, och allt var tyst och
lugnt i huset. Arbetsifvern grep honom, oron och
missnöjet domnade bort, och inom en halftimmes
förlopp hade han glömt, att det fans något annat
i verlden af vigt och betydelse än arkeologiska verk
och forskningar.
Under tiden satt hans hustru i sitt rum och
öfverlemnade sig åt sina upproriska känslor och
förtviflade tankar.
»Stenmenniska,» mumlade hon inom sig i det
hon’ sammanpressade lipparne och knot handerna af
förbittring, »du har sa linge graft i dessa forntider,
da intet menniskohjerta ännu klappade, att du inte
mera vet hur vi känna och längta! Hvad är jag
för honom? Hans arbete, d’ä’ hans hustru, och
hans äregirighet, d’ä’ hans kärlek... men hvad
är jag, hvad är jag? Hvad har jag nu som räddar
mig? ... Han har stött bort mig, hånat mitt för¬
troende, min svaghet... kallat mina känslor in¬
billning, fantasier... Kan jag rädda mig sjelf? Är
min stolthet, min hederskänsla nog starka att döda
kärleken? ... Ingegerd, Gerdt ... mina älsklingar...
hvarför ä ni inte nog för mig... Är jag då en
dålig menniska ... hvarför denna längtan? ... hvar¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
