Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bernfelts sällskap, när han ej tyckte om att vara
ensam, — att retas med honom och att gifva honom
upptuktelser, då »lille Bernfelt» burit sig dumt åt.
Löjtnanten å sin sida hyste stor beundran för
Dentows många framstående egenskaper, och skröt
gerna öfver sin förtroliga vänskap med baronen.
Det var dessutom högst angenämt att ha en för¬
ståndig vän, af hvilken man kunde få goda råd, —
som man naturligtvis aldrig följde, — och till
hvilken man i nödens stund kunde komma med
ett: »hör du, du skulle väl inte händelsevis kunna
vara af med en hundralapp på ett par da’r?»
Baronen hade i sin första ungdom ingått vid ett
landtregemente, men hans äregirighet nöjde sig ej
länge med denna obemärkta plats. Han ville taga
generalstabsexamen, men hans far, som tyckte sig
redan ha gjort nog för sonens uppfostran, nekade
att vidare påkosta hans studier, och för en mindre
energisk natur än Dentows, skulle måhända hela
planen gått om intet. Nu genomförde han den
trots faderns motstånd, lefde ett ända till försakelse
hushållsaktigt lif, för att ej draga öfver sig alltför
stora skulder och tog slutligen sin examen med
glänsande betyg. Han hade nu kommit in i general¬
staben, der han allmänt ansågs som en framtidsman.
Äfven hans ekonomiska ställning förbättrades under
de sista åren genom faderns död och det icke
obetydliga arf, som då föll på hans lott.
Hans lif hade hitintills varit nästan uteslutande
upptaget af arbete, och den impuls, som oupphörligt
dref honom, som aldrig lemnade honom i ro, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
