Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— iL
satt ett stycke ifrån honom, visade på Caroline
och frågade hvem hon var.
» Åh, fru Ekestam!» svarade denne förvånad.
»Känner du inte henne?»
Ifrån den stunden var hans jemnvigt störd.
Han kunde ej arbeta som förr, hela hans tanke¬
gång kom in i en ny rigtning. Den enda önskan,
som lefde inom honom och som döfvade alla andra,
den enda idé, som sysselsatte honom, var att bli
presenterad för Caroline, att få se henne på nära
håll, tala med henne och. sålunda få visshet om,
huruvida hon verkligen var så tjusande, som han
vid första åsynen tyckt. Men bortom detta mål
gingo aldrig hans drömmar; han var uppfyld af en
för hans samvete lugnande föreställning, att be¬
kantskapen med Caroline icke skulle bli annat än
en tillfredsstäld nyfikenhet.
Genom Bernfelt lät han först presentera sig
för Adéle, sedan för von Linden, och slutligen blef
han bjuden på en bal i von Lindenska huset, der
han träffade Caroline, fick tillfälle att göra hennes
bekantskap och att dansa med henne.
Då han lemnade denna bal, visste han att han
var lidelsefullt förälskad i Caroline, och att han
egentligen varit det ifrån första ögonblicket han
såg henne.
Denna föreställning döfvade de samvetsbetänk¬
ligheter, han midt i sin berusning kände öfver att
ha uppsökt faran, i stället för att fly den. Ty
det var i sjelfva verket icke han som uppsökt faran;
det ödesdigra sammanträffandet var ju redan skedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
