Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur kan man vara road af ett sådant dag¬
drifveri?» tänkte baronen, då han ett ögonblick
såg ut genom fönstret, och detta öfvermodiga förakt,
han så ofta kände för hela menskligheten, och som
han ibland hade svårt att dölja i sitt sätt och
uppträdande, genomfor honom och lade ett hånfullt
leende öfver hans läppar.
Han återtog emellertid genast sitt arbete, som
han genom en våldsam viljeansträngning oafbrutet
fortsatte i ett par timmar.
Strax före klockan fyra inträdde löjtnant Bern¬
felt i rummet. De begge herrarne nickade åt
hvarandra, — baronen utan att vända sig om, —
Bernfelt kastade mössa och handskar på ett bord,
slog sig ned i soffan och såg hemmastadd ut.
»F—n till luntor du har omkring dig,» sade
han med en blick på baronens skrifbord.
Derefter satt han en stund och hvisslade en
melodi ur »Frihetsbröderna», under det han med
handen slog takten mot soffkarmen.
»Na, Dennis,» — Dennis” var löjtnant Bernfelts
smeknamn på baronen, — »du glömmer visst bort
att jag fins till!» utropade han slutligen godmodigt.
»Tig, pojke,» svarade baronen utan att röra
på sig.
Bernfelt steg upp och började promenera af
och an med händerna i byxfickorna, under det han
fortsatte med sitt exeqverande af Offenbachs musik.
Efter en qvarts förlopp slutade baronen sitt
arbete, steg upp och började ordna sina papper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
