Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 98 —
kunna låna mig hundra kronor, jag har kommit i
en så fördömd klämma?»
Baronen smaskrattade, men tog beskedligt
fram penningar till den middag, på hvilken han
var nog lycklig att vara bjuden. i
»Tack, min hederspojke!» utropade löjtnanten
och stoppade förnöjd de hundra kronorna i sin
byxficka. »Jag hoppas att med det snaraste kunna
betala dig både den här och mina öfriga skulder,
Ina
»Seså, låt oss icke tala derom,» invände ba¬
ronen och låste upp dörren för sin vän.
»Ty, ser du,» fortsatte Bernfelt medan han
gick utför trappan och då och då vände sig om
mot baronen, »min farbror, generalen, är nu så
dålig, att det väl icke kan dröja många veckor
innan gubben går till sina fäder. Jag får då ärfva...
låt mig se... minimum 30,000 kronor, —- det ar
ju ändock något, eller hur? Skulle nu så ledsamt
vara, att gikten går ned i benen i stället för upp
i magen, som den ovilkorligen borde göra, ifall
det fans någon rättvisa, så vet jag ingen annan
råd än ett bättre parti, ty som det nu är, bär det
sig inte i längden.»
»Nej, det har du nog rätt i. Men man skulle
möjligen kunna hitta på ett annat räddningsmedel...
visserligen inte så kraftigt...»
»Nå, låt höra!»
»Gör inga skulder, så slipper du betala dem!»
»Åh fan! Det var också ett råd! Ungefär som
alt säga: var inte hungrig, så behöfver du ej äta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
