Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 101 —
öfverraskande bekanta, hvilkas åsyn aflockade ho
nom ett bullrande utrop af igenkännande; förtju
sande bekanta, hvilka helsades med en lång, eldig
blick; förnäma bekanta, framför hvilka han tvär
stannade och i trots af trängseln gjorde en cere
moniös bugning.
»Nå, hvartåt ska’ vi nu gå?» frågade baronen
och såg sig otåligt omkring.
»Vi ska’ gå in i buffeten,» svarade löjtnanten
och styrde sina steg ditåt.
Men basarlokaler äro icke ställen, der man så
der godtyckligt bestämmer öfver rigtningen af sina
steg, i synnerhet då man har den vid dylika till
fallen tvifvelaktiga förmånen, att känna mycket
folk och deribland unga flickor, som häftigt nit
älska för sina varors afyttring. Åtminstone fingo
baronen och löjtnanten göra denna erfarenhet. De
hade icke hunnit långt, då de måste stanna för att
betrakta ett broderi till en pianostol, som en ung
flicka hade fått i uppdrag att försälja, ett uppdrag
hvaråt hon egnade en mera inspirerad än fullt
pålitlig vältalighet.
Hon fick nu den ingifvelsen att löjtnanten
icke hade någon pianostol, och att han derför
ändtligen icke borde försumma att köpa detta
broderi. Léjtnanten protesterade, men den unga
damen var envis. Till slut måste löjtnanten gifva
vika, han började nästan sjelf tro att en pianostol
var oundgängligen nödvändig för hans framtida
lycka, men han kände sig icke ridderligt stämd
mot den unga damen, och medan han tog upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
