Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löjtnanten, känslor, hvilka icke äro svåra att förstå,
då man får veta att tiokronan icke hade mer än
en kamrat i hans byxficka.
»Vet ni om fru von Linden är i buffeten?»
frågade han, harmset tuggande på sina mustascher.
»Nej, hon står härute,» svarade Eleonor ifrigt,
»jag skall föra er till henne, om ni önskar.»
»Mycken tack,» svarade löjtnanten, något för¬
vånad öfver denna tjenstaktighet. »Du följer väl
med,» fortsatte han till baronen, »jag förmodar att
der lilla Adéle är, der är också din förtjusande
Caroline .. .»
Baronen svarade blott med en butter min, som
han i allmänhet alltid tog på sig, då man talade
om fru Ekestam. Han hade .god lust att vända
ryggen åt hela sällskapet och gå sin väg. Men han
hade också god lust att gå vidare, och så gick han,
förargande sig öfver värmen och trängseln, öfver
de försäljande damernas efterhängsenhet, öfver
löjtnant Bernfelts näsvisa sätt att tala om fru
Ekestam, men mest öfver sig sjelf, som ej hade
kraft att vända om, utan bokstafligen lät sig knuffas
dit han ej borde gå.
Emellertid var det ganska svårt att komma
fram till målet, ty de besökandes antal ökades
oupphörligt. Baronen blef allt mer och mer nervös.
På läktarn var placerad en präktig orkester af
regementsmusik; tonerna derifrån, genomträngda
af larm och prat och liksom upphettade af den
starka värmen, strömmade ut öfver den böljande
menniskomassan med en underligt bedöfvande tyngd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
