Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 109 —
»Ofantligt,» svarade löjtnanten motvilligt, »ja...
kanske ni vill lägga in det, fröken von Linden, det
skall bli mig ett kärt minne af er.»
Eleonor smålog och vecklade in cigarettfodralet
i ett omslag.
»A propos, hur mar er vän, grefve Orneklou?»
frågade öfverstinnan och försökte antaga en lik¬
giltigt vänlig ton, »jag har ieke sett honom i dag.»
»Jo, jag tackar, han mar förträffligt, åtminstone
var han vid sitt- vanliga goda hull i går.»
Öfverstinnan gjorde ännu några försök att
underhålla samtalet, men löjtnanten grep genast
sitt paket, betalade det, gjorde en hastig bugning
för mor och dotter och skyndade derefter sin väg,
glad som en fisk, då han lyckats slippa lös från
kroken.
I dörren till buffeten träffade löjtnant Bernfelt
den ofvannämnde grefve Örneklou. Han kunde
ej motstå frestelsen att bereda öfverstinnan en
liten förtret.
»God dag,» sade han och slog grefven pa
axeln. »Man fryser inte hir i afton!»
Grefven var en undersiitsig, vilmaende herre
med kort och tjock hals. Han stammade mycket,
och man fick derigenom det intrycket att hans
hals var lika svullen invändigt som utvändigt. Han
hade en särdeles förkärlek för svordomar,” och
löjligt nog hände det aldrig att han stammade när
han svor.
»Nej, d–-e–-t gör man inte! Fy t—n hvad
har ar h–-e–-tt...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
