Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Tr —
och gatt in i buffeten. Derinne herskade naturligtvis
ännu större liflighet iin i de andra rummen. De
iilskvarda uppasserskorna hunno knappast betjena
sina kunder. Varma och ifriga sprungo de af och
an, klädda i små hvita spetsmössor, och utveck¬
lande den mest tillmötesgående artighet, parad med
ett visst uppsluppet sjelfsvåld, som tycktes fram¬
kallas af den förtroliga beröringen med glas och
buteljer.
Baron Dentow lät sina blickar öfverfara den
vimlande menniskomassan. Men han såg ingen¬
städes den han sökte, — kanske skulle hon icke
komma, hvarför hade han då gått hit upp? Han
lemnade Bernfelt och gick ut i de närgränsande
rummen, för att söka Caroline.
Löjtnant Bernfelt hade större tur, — den första
han såg när han kom in var Adéle. Men det var
icke heller svårt att märka henne, flere blickar än
löjtnantens hade i afton dragits till henne. Hon
var klädd i en ljusskär klädning af mattglänsande
tyg, tätt smygande sig efter gestaltens mjuka
linier. Hennes blonda hår, i dag ordnadt utan några
tillsatser från hårfrisören, låg i krusade lockar ned
i pannan, nästan vidrörande de mörka, bågformiga
ögonbrynen.
Då Adéle fick se löjtnant Bernfelt, sprang hon
genast emot honom, gjorde en nigning å la värds¬
husjungfru och frågade hvad hon fick servera.
»Hvad har lilla fröken att bjuda på?» frågade
löjtnanten med ett älskvärdt, sjelfsvåldigt leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
